Metoden har utvecklats av Gunilla Birkestad, barnavårdslärare i social omsorg sedan 1970. Gunilla Birkestad sedan i vården och upptäckte då vikten av händernas varsamma arbete och beröringens nödvändighet. Erfarenheterna ledde så småningom fram till en metod för beröring i vård, omsorg, (re)habilitering och utbildning. Sedan dess har metoden utvecklats och har nu ett bestämt system i beröringens struktur. Sedan 1990 hålls utbildningar i Taktil Stimulering.
1984 arbetade jag som vårdare på en institution för psykiskt utvecklingsstörda personer. En eftermiddag satt jag i en soffa tillsammans med en man som varken kunde tala eller gå. Han var spastisk och led även av epilepsi. Personalen sa att han var autistisk.
Jag lade mina händer på hans axel och armbåge, bara för att vara i kontakt med honom. Plötsligt efter kanske femton minuter, såg jag att hans arm var rak. Detta hade jag inte sett hos mannen förut. Vad skulle hända om jag lade mina händer på hans höft och knä? Jag gjorde det och han sträckte även ut sitt ben. Vad skulle hända på hans andra sida? Jag lade mina händer på honom på samma sätt och efter en stund såg han ganska normal ut. Det gav mig idén att ge honom denna mjuka beröring över hela kroppen. Jag hade aldrig gjort detta förut så jag fick arbeta sakta över hans hud och tänka efter hur behandlingen skulle ges.
Effekterna lät inte vänta på sig. Han såg sig omkring i rummet och tittade på personalen som var närvarande. Han tittade dem rakt in i ögonen. Det var något han inte hade gjort förut. Efter att han fått den mjuka beröringen över hela sin kropp tog han ett djupt andetag, lade händerna bakom huvudet, benen i kors och bara njöt. Han såg alldeles normal ut, såg sig omkring och verkade må bra hela eftermiddagen. Det hände mer med honom de kommande dagarna, så jag förstod att någonting viktigt hade inträffat.
Jag letade överallt efter information, eller någon text som skulle ha skrivits i ämnet, men hittade ingenting. Jag började dock använda mig av metoden och visade vårdare och anhöriga hur man kunde gå tillväga. Från början hade behandlingen inget namn. Under utbildningen till instruktör i spädbarnsmassage 1989, hittade jag boken “Touching – The Human Significance of the Skin” av Ashley Montagu. Han använde benämningen “Tactile Stimulation” och så fick behandlingen heta på svenska också.
I början av 90-talet fick jag kontakt med Professor Kerstin Uvnäs-Moberg på Karolinska Institutet. Hon hade forskat i mer än tjugo år på effekter av beröring. Nu hade jag tillgång till en teori och forskning, som kunde förklara effekterna och vara till stöd i utbildningarna
Kerstin Uvnäs Moberg, läkare och professor med inriktning på oxytocinets helande effekter